Hon är HEMSK!

Alla inlägg0  Kommentarer
 
 
Godkväll mina vänner! 
Min dag började hemskt.. det vet mina fbvänner redan men känner att jag vill skriva av mig mer och ni som inte har mig som vän vet ju inte riktigt vad som hände.
Men iallafall, först börjar det med att jag somnade aldrig typ. Var vaken kl 5 och sen kl halv 7 när Simon skulle iväg till jobbet så kändes det som om jag hade blinkat bara. Alltså känns det som om jag inte hade sovit alls!
Sen klockan typ halv tio ringer Simon mig och säger att jag ska iväg till Vuxenhabliliteringen... jaha.. ok.. Som vanligt klantar "dom" sig med något. Först! Skickar dom inte MIG en påminnelse, utan till Simon? Jag vill inte att dom ringer mig men jag kan ju läsa sms även om jag har socialfobi. Varför har jag då en mobiltelefon liksom?
Nej men iallafall, han hade inte fått någon påminnelse. Så jag trodde det inte var någonting idag. Men det var det! Så.. jag vaknade och började nästan gråta för att jag blev så stressad, var trött och är "överkänslig" pga nedtrappningen av medicinen. Så allt var kaos. Jag hatar att få veta att jag ska iväg på möte samma dag, det funkar inte! Jag måste ha schema eller iallafall få en hint dagen innan.

Sen, var min deal att om någon möter mig FÖRST, DÅ går jag på "vardagssamtal" (en grupp för folk med autism som ska lära sig de socialareglerna osv) Det gick dom med på, men.... kl 13.30 var det ingen jävel som var där. FÖRUTOM själva gruppen jag INTE ville träffa själv först. Awesome. Tre minuter FÖRSENT, så kommer dom som håller i mötet OCH hon som skulle möta mig INNAN. jävla idiot. Jag hade panikångest och var nära gråten hela fucking tiden. Detta var inte min deal. Plus, bara killar! Mysigt. Gosa vi fyra innan gruppen startar. Sånt där jag gillar osv. *sarkasm*
Och sen.. varför måste folk vara försenade för? Jag vet.. "Men big deal?! Tre minuter?" JA det är en jävla big deal. Säger man halv, så är det halv. Inte senare. Förlåt men bestämmer man något så ska det vara så. Annars säger man "runt där någonstans".
Jag som får panik innan möten, hur kul tror du att JAG känner i dessa tre minuter som drar över tiden? Det känns som en halvtimme för mig. Ha magsmärtor, svårt att svälja, hela kroppen skakar och jag kan bara räkna sekunder. Det är inte kul. Detta är också folk som jobbar med människor med autism. Folk med autism brukar inte gilla när folk krånglar med tider. Jag råkar bara vara en av dom som reagerar starkare än vanligt just med tider. (Med eller utan medicin btw)

Detta var inte ens första gången hon krånglar för mig. Sist vi sågs hade jag svårt att andas, hade tårar i ögonen och hade svårt att tänka. Pga att hon krånglade som fan I ONÖDAN till och med!
Vi hade bestämt tid med försäkringskassan, detta var så jävla viktigt möte för mig. Ingen kan fatta hur stort detta var för mig. MEN den jäveln satt på sin röv, visste i 24 TIMMAR att människan på försäkringskassan inte skulle komma! Jag var försenad till mötet, visste inte att människan inte skulle komma, börjar ni se framför er min stress? Jag hatar folk som är försenade, jag var försenad en HALVTIMME! Jag grät på vägen dit! Jag hade sån panikångest att jag trodde jag skulle lägga mig i snön utanför. Jag var såååååååå nervös inför att träffa hen och jag var försenad och när jag kommer in? DÅ ÄR HEN INTE ENS DÄR. ALLTSÅ HALLÅ?! Jag var så jävla ledsen. Jag grät i flera timmar när jag kom hem. För att jag skämdes över att jag hade kommit försent och sen att jag hade sån enrom ångest över själva mötet, som inte släpptes efteråt. För nu? Nu när vi inte hade mötet blev INGENTING som det skulle. Fucking idiot säger jag bara. Inte hen på försäkringskassan, hen hade ju avbokat ett dygn innan, vilket är helt rimmligt! MEN den andra hade inte sagt ett skit! Är så äckligt lack på henne, hon från vuxenhabliliteringen som inte ens kunde mejla mig, smsa eller ringa sambon. INGENTING. Bara höll käft och tänkte "vi kunde ses ändå". Jag vill inte ens träffa henne. Bara försäkringskassan och Josephine från södermottagningen.
 
Jag har as ont i magen, har ångest, är förbannad och så trött. Så förbannat trött på mig själv, trött för att jag inte har sovit och sen trött på folk i min omgivning som håller mitt mående i sina händer, som inte ens tar väl hand om det. Jag vill inte ha något med den människan att göra igen, vilket jag kommer säga på fredag när jag ska träffa Josephine. Vill ha henne utanför mitt liv, hon som krånglar alltså.

Men något fint.. Jag har städat lite här hemma så nu har vi ett matbord igen. Så sen i fredags så har jag och Simon ätit middag tillsammans vid bordet utan mobil, tv och dator. Bara vi, maten och fina tända ljus. Känns så mysigt <3 
På helgen äter vi också frukost tillsammans! Sen efter kvällsmaten har vi alltid gått ca 4km. Känns så mysigt att gå runt och prata utan att något elektroniskt ska förstörsta. Datorer, tv och mobiler förstör så mycket :/
 
 
Sen är jag så himla glad över min kontaktperson! Hon är min kontaktperson men vi ser varandra mer som vänner. Det känns som himla bra! Vi har pratat om det flera gånger och vi båda känner att vi umgås för att vi vill umgås inte för att jag måste ut och hon ska jobba. Utan det är liksom riktig vänskap. Hon har till och med sagt att hon funderat på att säga upp kontraktet för att hon tyckte det kändes fel att få pengar för att umgås. Hon ville umgås ändå ofc. Haha.. jag tror jag övertygade henne att stanna kvar som kontaktperson. För så länge hon umgås med mig som vän och inte som jobb, så tycker jag hon borde få pengarna. Jag har vunnit på det, hon har vunnit på det och de som betalar har fått sin vilja igenom. Det är en winwinwin-situation. Vi har så mycket gemensamt så våra samtal dör aldrig ut, precis som jag vill ha det.
Hon är så... speciell också. På ett positivt sätt ofc! Hon kommer alltid med massa funderingar, andra tankesätt och det gör mig så glad. Hon har liksom ingen fast tankeställning utan, tänker utanför boxen, vill veta mer och är alltid öppen över hur andra tänker och tycker om saker. Jag kan se det på ett sätt och så kommer hon där som en ängel och ser det på ett annat sätt och får mig att förstå hur hon tänker. Eller så ser hon det på flera sätt och det är bara så intressant! Hon tänker aldrig något hemskt om någon typ. Och det älskar jag! Det är uppfriskande för mig som är så negativ. Men hon är inte såndär blåögd som bara ser det goda i allt och är korkad, utan hon är klipsk liksom? Svårt att förklara, men det är skit kul att prata med henne om exakt allt. När hon inte vet hur det känns försöker hon ändå sätta sig in i ens situation. Som exempel socialfobi, rädd för män och rädslan över att bli våldtagen. Hon förstår varför, men ändå inte, men ändå och så pratar hon helt öppet om hur hon tänker. Jag tycker det är fantastiskt! Vi är inte helt överens om vissa saker och vi bråkar inte om det, utan diskuterar. Och jag ÄLSKAR att diskutera. Hon försöker inte trycka i mig en massa "såhär och såhär ÄR det" utan "jag tänker såhär..." och det blir roligare att diskutera utan att någon blir aggressiv. :)
Vi smsar nästan varje dag och försöker helatiden hitta på saker och hon är faktiskt en av de väldigt få som FÅR ringa mig. Känns undeligt men väldigt bra att bara kunna "hallå"-a och inte känna ångest när tre stycken ringer. Innan var det ju bara mamma som kunde ringa random. Nu kan både mamma, Simon och Tilda ringa utan att jag får ångest. :)

Men nu tänkte jag försöka lugna ner mig och försöka sova! I natt ska jag sova! ^^


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

Mail

Hemsida:

Kommentar:

Trackback