"Bästa vänner" yeah right!

Alla inlägg1  Kommentarer
(Älskar min nya maskara, mina fransar blir så långa med den!)

Hej fina läsare! Jag vill bara förvarana att jag är riktigt bitter, så vill du läsa mer glada inlägg får du komma tillbaka en annan gång. 

Jag har skrivit om det här inlägget så många gånger nu och detta blir mitt sista försök.
Kan börja med att berätta att jag är trött på att folk kallar mig sin bästa vän. För att jag tycker folk drar ner värdet på "bästa vän". 
Vad är en bästa vän för mig?
Jo, hon finns där för mig. När jag är ledsen så ska hon märka det och finnas där. Man behöver inte ringa, det räcker med något fint sms och visa vart man finns någonstans. När man är bästa vänner så ska man ses/smsa/chatta helt okej ofta man behöver inte göra det hela tiden även om det är ett plus. Om man till exempel ska fira nyår, så (om man kan) ska man räknas in i firandet. Hade jag haft en bästa vän och jag ska iväg och festa på en nattklubb eller vad nu allt är, så räknar jag med att hon ska hänga med, om hon är ledig. Hon ska inte sitta hemma och kolla netflix om hon inte har sagt att "Jag vill inte följa med, för jag ska kolla netflix". Vill man åka iväg på semester och man inte har någon sambo som ska hänga med och sin bästa vän kan följa med, då ska man fråga. Så vad vill jag få fram? Jo, man ska bry sig om varandra, visa det och sen aldrig, aldrig få sin bästa vän att glömma bort att hon är sin bästa vän.

Och vad har jag hört från dom som kallar mig deras bästa vän? Ingenting. Jag har mått as dåligt fram och tillbaka och alla vet om det. Men dom har inte ens försökt skriva en mening som "jag tänker på dig, säg till om du behöver något" eller något annat litet. Jag vet fortfarande inte vem jag ska ringa om jag behöver prata ut. Jag vet fortfarande inte vem jag vågar säga snälla saker till utan att bli vänd ryggen till.
Jag har seriöst försökt skriva fina saker till folk på fb hela tiden när dom skriver att dom mår dåligt. Jag försöker åtminstone visa att jag bryr mig. Så fort jag VET att någon mår dåligt, försöker jag. Men jag ska seriöst sluta med det. Dom förtjänar inte mina tankar. Jag bara längtar efter en bästa vän att slänga all min kärlek på och sen få någon kärlek tillbaka. "Söker du någon som mig? Verkar du vara någon för mig?" HÖR AV DIG, så jag vet vem jag ska lägga ner min tid på att lära känna. ;)
 
-Måste bara flika in här-
Innan ni kallar mig din bästa vän igen, kan ni räkna upp lite varför först? Så jag liksom vet?
Jag kommer inte kalla folk mina bästa vänner igen på ett låååågt tag, jag tänker inte skämma ut mig igen. För att finnas där och sen bli spottad på, känns.. förnedrande.

Har en vän som samlar, seriöst, samlar på bästa vänner. Och det är väl helt okej om man fixar att visa så mycket uppmärksamhet till typ 50st samtidigt. (önskar man själv kunde skaffa bästa vänner så enkelt som hon) Och den här vännen ser mig som sin bästa vän och har inte hört av sig en enda gång sen jag började trappa ner eller mått as pissigt. Blivit dissat av personen flera gånger om också. Plus, personen har gjort fel flera gånger och aldrig, ALDRIG, bett om ursäkt. Bara typ "så ville jag inte att det skulle bli" Aldrg, "FÖRLÅT MIG, JAG VAR DUM" och båda visste att hon var dum, inte jag!

En annan går iväg på as mycket grejer och har inte frågat mig en enda gång om hon får komma hit eller om jag vill hänga med på saker. Om man ser mig som en bästa vän borde hon veta att jag är trött på att stta hemma och se fler år passera och jag har inte gjort ett skit. Har knappt några minnen ifrån förra året till exempel. Åka kanot, bada, utlfykt, vandring, tälta, gå på fester, dansa hela natten och vad alla andra gör för kul. Själv har man sett as många serier och är allmänt uttråkad.

En annan, jag vill inte att hon ska veta att jag skriver om henne så försöker vara så kryptisk som möjligt. Men hon försöker typ bli av med mig? Sen när man inte hör av sig, blir hon sur för att jag inte hör av mig. (9 av 10 är det jag som hör av mig) Sen när man hör av sig så finns hon inte där. Hon är liksom inte närvarande. Hon har skaffat sig ett nytt liv och jag verkar inte få plats. Vilket gör mig ännu mer sårbar för att hon var den jag "trodde jag hade". Hon är alltid på språng och vill aldrig prata om djupa saker. Ser hon en nyckelpiga så blir hon helt tossig och glömmer bort vad vi pratar om.

En annan, hon skulle flytta och gav mig världens snyfthistoria om att ingen brydde sig om henne och att hon skulle behöva bärhjälp och ingen hjälpte henne. Jag, jag åkte flera mil för att hjälpa henne flytta. När man kommer fram är as många av hennes vänner/familj där och hjälper. (dom som hade dissat henne) woop woop. Anstränger mig, jag står där som en idiot och åkt mil i onödan, för att ja ville visa att JAG åtminstone brydde mig och ville mer än gärna hjälpa henne. Hon kom inte ens fram och hälsa på mig ordentligt.

MEN MEN... känner mig som en utnyttjad jävel. Ensam och gammal med inga "tonårsupplevelser". Vill liksom ta igen de jag har missat men har ingan att hitta på dessa saker med. (Min sambo är as allergisk mot gräs/pollen/allt, så han vill inte vandra och njuta av all pollen och tälta osv. Han dricker inte och hatar att vara ute bland folk och speciellt i höga miljöer, så han vill inte göra staden osäker med sprit och dansa hela natten.) Jag vill inte ha en killkompis som bästavän som jag ska ha världens kontakt med och sen ska bli as kär i mig eller börja krångla. Been there done that. Vill bara ha en tjejkompis som har lust att bry sig, umgås och hitta på massa skumma saker som kan bli roliga minnen att prata om sen. Jag har bara minnen ifrån jag var liten typ. Gud vad jag saknar vissa i Örebro. :( Har så många roliga minnen därifrån!

Sen eftersom jag är så lätt sårad och gud vet vad.. så hade det varit nice om folk liksom kunde försöka åtminstone bry sig? Försöka visa att dom vill umgås, smsa mig och alltså SMÅ SMÅ saker, betyder så jäva mycket just nu. Som till exempel, lär er att säga förlåt? Förlåt betyder så himla mycket. Jag säger ju förlåt när jag vet att jag har gjort fel. Varför gör inte ni det också?
 
(ps, bara en liten rolig grej. Jag förlåter aldrig någon som inte har sagt bokstavligt talat förlåt och vad den har gjort för fel. Kanske känns som jag har förlåtit dig, men det har jag inte.)


btw... jag borde byta bloggnamn till bitterfittan. Hade passat bättre :l

Evahle - en blogg om psykisk hälsa

Så tråkigt med "vänner" som inte bryr sig :/

2016-03-25 / 15:20:39
URL: http://evahle.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

Mail

Hemsida:

Kommentar:

Trackback